Labrapport Tre försurade sjöar

Labbrapport

Elvira Claeson 8B

Tre försurade sjöar

Syfte: Ta reda på vilken sjö som är surast respektive minst sur.

Hypotes: Den sjö som är surast kommer vara den som jag behöver tillsätta mest NaOH till för att den ska ändra färg.

Metod:

·      Jag börjar med att ta fram allt material, samt att ta på mig förkläde och skyddsglasögon

·      Sedan tar jag upp sjövatten med en pipett i mätglaset, tills det är 20 ml. Då häller jag över det i min 100 ml bägare.

·      Tillsätt några droppar i taget av BTB, tills vattnet blir gult/surt. Rör om med glasstaven.

·      Tillsätt sedan en droppe i taget av NaOH, som är ett basiskt ämne, för att se vilken sjö som blir lättast basisk. Den sjö som jag måste droppa i minst NaOH i är minst sur, och den jag måste droppa i mest natriumoxid i är mest försurad. Rör om med glasstaven efter varje droppe, för att få ett så bra resultat som möjligt.

·      Sluta droppa i mer natriumoxid när vattnet blivit blått.

·      Upprepa detta med de andra sjöarna.

·      Var noga med att rengöra bägaren och de andra materialen för att få ett så bra resultat som möjligt.

Material:

·      Förkläde

·      Glasögon

·      Sjövatten (20 ml)

·      Bägare, 100 ml (1 st)

·      Pipett

·      Mätglas, 25ml

·      BTB

·      Glasstav

·      NaOH (basisk)

Säkerhet:

Det är viktigt att bära skyddsutrustning under hela experimentet, då NaOH är ett frätande ämne. Om man skulle få ett frätande ämne på huden ska man skölja med vatten.

Felkällor:

Den största felkällan är såklart om man skulle få ett frätande ämne på sig. Men det är en liten risk att detta händer om man bär skyddsutrustning. Man måste dock ändå vara försiktig.

En annan källa till att experimentet kan gå fel är om man inte rengjort bägaren och de andra materialen innan man börjar undersöka nästa sjö. Då blir det svårare att få ett rättvist resultat. Glasstaven kanske har lite NaOH på sig från den förra undersökningen, och då har man inga exakta mått på hur mycket man hade i nästa sjö man undersökte.

Jag själv som gör experimentet kan vara en felkälla. Jag kanske börjar slarva, eller struntar i att följa min planering, och då kan resultatet bli sämre. Därför är det viktigt att vara noggrann under hela experimentet.

Om man känner att något gått snett under experimentet är det bästa alternativet att börja om från början, så att man vet att allt blev rätt gjort.

Resultat:

	BTB	NaOH
Holsvattnet	8	2
Aldersjön	8	6
Träsket	8	3

Aldersjön var surast, och Holsvattnet minst sur. I Aldersjön hade jag i 6 droppar NaOH, Träsket 3 droppar NaOH, och i Holsvattnet 2 droppar NaOH.

Slutsats:

Min hypotes stämde bra med resultatet.  Jag visste att den sjö som var surast var den som jag skulle behöva droppa ned mest NaOH i, och så var det.

Den sjö som jag fick droppa ned mest NaOH i, och i och med detta var den suraste var Aldersjön, som jag fick droppa ned 6 droppar i. Den näst suraste var Träsket, och den minst sura sjön var Holsvattnet, som jag endast behövde droppa ned 2 droppar i.

Det som hände under experimentet var att när jag droppade i BTB, och på så sätt fick veta att sjön var sur, var att det fanns massor med vätejoner i den, eftersom att vätejonerna är det som gör sjöar sura. För att få det sura vattnet neutralt var jag tvungen att sätta i massor av hydroxidjoner (OH-). Desto mer vätejoner det finns i exempelvis en sjö desto surare är den, och desto mer hydroxid måste man tillsätta i den får att få den neutral. När det finns samma antal hydroxidjoner och vätejoner är lösningen neutral. Om det hade funnits fler hydroxidjoner i lösningen hade den vart basisk.

En sak jag tvingades ändra, eller en sak jag bestämde mig för under experimentets gång var att jag använde mig utav samma antal droppar BTB i varje sjö, så att det skulle bli enklare att se ett resultat på en gång.

Kopplingar till samhället/vardagen:

I vardagen kan man använda sig av denna metod när man tillexempel gör en så enkel sak som att borsta tänderna. När man äter eller dricker något börjar det fräta på tänderna (surt) och när man sedan borstar tänderna, med tandkräm som är basisk, neutraliserar man på tänderna, och tänderna mår bra, och man slutar riskera att tänderna får skador.

Saltsyra med väldigt låga pH- värden (1-2) finns i magsäcken, där de tar död på bakterier, och hjälper till med matspjälkningen. Om öppningen (övre magmunnen) mellan magsäcken och matstrupen inte sluter tätt kan det sura innehållet från magsäcken komma upp i matstrupen och ge halsbränna, man kan även märka av detta när man kräks, då det som kommer upp från magen smakar surt. Om slemhinnan i magsäcken skadas uppstår magsår, där syran orsakar smärtor. För att bli frisk från detta äter man mediciner med en basisk verkan, för att få magen ”neutral” igen.

Vi kan även använda oss av denna metod för att minska försurningen. Om vi tillsätter ett basiskt ämne i tillexempel en sjö blir den neutraliserad. Det vanligaste basiska ämne man använder för att minska försurning är kalk, oftast i form av kalksten (kalciumkarbonat).

Förbättringar av experimentet

För att göra experimentet ännu bättre till nästa gång, och få ett säkrare resultat kan man använda sig av indikatorpapper. Det är ett papper man doppar i lösningen, och pappret ändrar färg, och man får veta säkert vilket pH-värde lösningen har. Då hade jag kunnat räkna ut hur många droppar NaOH jag var tvungen att ha i lösningen för att göra den neutral.

Jag hade kunnat göra experimentet på varje sjö fler gånger, för att se om jag fick samma resultat alla gånger. Desto fler gånger jag hade fått samma resultat, desto större chans finns det att resultatet är tillförlitligt. Om jag även hade gjort på något sätt så att jag visste att dropparna jag droppade i vattnet var lika stora, hade resultatet blivit ännu bättre.

Jag hade även till nästa gång velat testa att göra detta experiment på riktigt sjövatten, för att se om det funkar på samma sätt, eller vilka skillnader det finns osv.