Läsdagbok inlägg 2

Lola och pojken i huset bredvid

Av Stephanie Perkins

Inlägg 2: Vilken genre har boken?

Jag tycker att Lola och pojken i huset bredvid tillhör genren romantik, eftersom att den helt enkelt handlar om det. Det framkommer ganska snabbt i boken vad det är den handlar om, och man märker av att det är just romantik den handlar om. I boken får man läsa om huvudpersonens känslor, och hur hon velar mellan två killar. Man märker även av vem av killarna det är hon älskar, eftersom att hon hela tiden försöker intala sig om hur bra hennes nuvarande pojkvän är, medan hon beskriver den hon verkligen vill vara med på ett mycket varmare sätt. Boken blir ännu bättre när hon inser hur hon verkligen känner.

Jag tycker att boken har en väldigt fin kärlekshistoria, precis som boken som jag läste innan denna (Anna och den franska kyssen), av samma författare.

Jag skulle även beskriva boken som en typisk ungdomsbok, som passar att läsa när man är tonåring. Huvudpersonen är tonåring i USA, och har problem med en klänning till en skolbal. Den handlar också om att hon vågar vara sig själv, eftersom att hon har en väldigt annorlunda stil. Jag tror att många ungdomar känner igen sig i boken, eftersom att den handlar om lite allt möjligt mer eller mindre.

Så fungerar naturen, minns du 12, 13, Utmaningen 2

Så fungerar naturen

Minns du?

12.  Luften består av 20 % syrgas, 80 % kvävgas och mycket lite koldioxid och vattenånga. Allt detta är livsviktigt för livet på jorden. Djuren kan endast ta in syrgasen med hjälp av sina andningsorgan. De har inte förmågan att ta upp de kol och kväveatomer som deras celler behöver ur luften.

Därför är djuren helt beroende av växterna som tar upp kolatomerna ur luften och omvandlar den till socker genom fotosyntesen. Sedan omvandlas sockret till stärkelse, cellulosa, fett och proteiner som djuren äter. Det förklarar fotosyntesens betydelse till livet på jorden.

13. Människor, djur och växter kan inte ta upp kvävgas, Därför är det väldigt bra att bakterierna kan det.  Kvävgas behövs för att växterna ska kunna göra proteiner och DNA som krävs för att de ska kunna växa. Cyanobakterierna, som lever i vattnet kan ta upp kvävgas från luft och omvandla kvävet till en form som är användbar för andra organismer.  

Men först finns kväveatomerna i närsalter som finns i marken. Salterna löses upp i vattnet i marken och följer med när växterna suger upp vatten med sina rötter. Sedan, när växterna dör och förmultnar fortsätter en del av kväveatomerna att bli närsalter igen, och en del förvandlas till kvävgas i luften istället.

Utmaningen 2

Träden tar upp vatten ur marken med hjälp av sina rötter. Samtidigt lyser solen på trädet, som tar in koldioxid (CO2) som finns överallt i luften. Då bildas glykos och syre, som allt levande behöver för att överleva. Denna process kallas för fotosyntesen.

Tänk dig sedan att en kossa äter ett äpple som fallit ned från trädet. Då får kossan i sig koldioxiden som trädet skapade när det utförde fotosyntesen. Sedan andas kossan ut koldioxiden, och kolets resa börjar om igen.

Kolets kretslopp kan beskrivas på flera olika sätt. Jag har nu nämnt ett exempel.

Läsdagbok inlägg 1

Lola och pojken i huset bredvid

Av Stephanie Perkins

Inlägg 1: Varför den här boken?

Jag ville läsa något i stil med min favoritbok Anna och den franska kyssen, som jag läste när jag var i Rhodos. Jag frågade min kompis, som jag lånade Anna och den franska kyssen av, om hon hade någon bok i samma stil som jag inte hade läst. Hon sa att jag kunde låna en bok av samma författare, alltså Lola och pojken i huset bredvid.

Jag läste sedan på baksidan och även recensionerna, och bestämde mig för att låna boken. I boken medverkar andra huvudkaraktärer, men karaktärerna som blir tillsammans i Anna och den franska kyssen medverkar lite i bakgrunden i denna bok.

”Det är inte bara en kärlekshistoria utan en berättelse om vänskap, om att växa upp och om att fatta svåra beslut.” – Seventeen.com

Detta citat lockade mig väldigt mycket att vilja börja läsa boken på en gång. Jag hoppas att när jag läst klart boken, kan relatera till detta citat. Bokens färgglada fram och baksida lockade bara mig ännu mera. 

Ordkunskap

Ordkunskap

Svenska

Elvira 7B

Målande: Målande är ofta något som är livligt, uttrycksfullt och levande. Det kan tillexempel vara en målande text.

”När han kom hem från sin resa pratade han om den med ett väldigt målande språk.”

Eloge: Eloge kan vara ett annat ord för beröm eller komplimang.

”Han ska ha en stor eloge för att han försökte hjälpa till med maten.”

Puka: En puka är ett slaginstrument som man slår på med trumpinnar klädda med tyg eller läder.

”Hon spelade mycket bra på sin puka”

Alludera till/på: Att syfta på händelser, personer eller litteratur.

”Jag alluderade dock endast på din jacka”

Pseudointellektuell: En person som är okunnig eller olärd. Motsatsen är intellektuell.

”Du är väldigt Pseudointellektuell.”

Hippologi: hippologi är läran om hästar.

”Det är väldigt kul med hippologi.”

Bejakande: Annat ord för bekräftande.

”Bra att han till slut bejakade domarens beslut.”

Ocker: Annat ord för utsugning.

”En man har dömts till fängelse för Ocker.”

Florera: Annat ord för blomstra.

”Jag gillar våren och när det börjar florera.”

Eftermäle: Minne efter döden.

”Det känns som att hans eftermäle är överallt.”

Alter ego: Annat jag.

”Det var hennes alter ego.”

Preskriberad: ogiltig, därför något inte skett inom förskriven tid.

”Hennes läxa är Preskriberad.”

Gordisk knut: Svårighet som man inte kan klara av utan maktmedel.

”Denna tenta är en gordisk knut för mig.”

Bestyrka: Ge stöd åt, stärka.

”Jag var tvungen att bestyrka deras lag.”

Ellips: Avlång figur, oval.

”Han hade en elips på sin jacka.”

Kufisk: Underlig, konstig.

”Det var en kufisk till trappa.”

Svinn: förlust, bortfall.

”Det var ett tråkigt Svinn.”

I: inuti, tillexempel en äggula i ett ägg.

”Jag bor i Boden.”

Berättelse vt 2016

Till andra sidan Atlanten

Idag är jag ledsen. Imorgon kommer jag vara glad. Idag befinner jag mig i Sverige, och säger hejdå till alla jag älskar. Jag längtar inte tills imorgon. Eller nej, jag längtar faktiskt inte tills ikväll, för då ska jag och mamma åka flygplan till pappa, som väntar på andra sidan, i vårt hus som vi ska bo i de 3 närmaste åren. Det låter inte så svårt att flytta till USA eftersom att vi faktiskt läser engelska i den svenska skolan. Men nu råkar det vara så att jag är sämst i klassen på engelska, så jag börjar faktiskt fundera på att stanna hemma istället.

När vi landade i Atlanta möttes jag och mamma av värmen. Jag hade fått veta att det är väldigt varmt på sommaren här, och kallare på vintern. Det kändes inte som att det var här vi skulle bo, mer som att vi var på en semester.  ”Pappa kommer och hämtar oss snart” sa mamma med tankarna någon helt annan stans. ”Om du går och hämtar väskorna så kan jag köpa lite godis”. Jag mumlade till svar och gick till väskbandet för att hämta mina resväskor. Som tur var behövde jag inte försöka ta med mig mammas väskor till bilen också. Hon kom och mötte mig efter en bit av en evigt lång korridor från väskbandet till parkeringen.

En bit utanför flygplatsen stod min långa pappa och väntade vid bilen. Han visade med kroppen att han ville att vi skulle skynda oss, eftersom att han hade parkerat bilen i en bussficka. Jag ville nästan stanna upp en liten stund så att en buss kunde komma och vi börjar vår vistelse här med att bryta reglerna, och inse att vi inte hör hemma här så att vi kan åka hem istället.

Pappa hälsade och kramade om oss stressat. Han introducerade även vår nya bil som han opassande nog döpt till Bettan. Den var mörkblå och hade ett Jeep liknande utseende, och jag hade väl inget emot den, även om jag nog velat ha det. Vår första sväng med Bettan ledde oss till det nya huset. Vi körde genom staden, som såg väldigt stor ut jämfört med Trollhättan i Sverige, som fortfarande kändes som hemma. ”Du är väldigt tyst idag Esther”, sa pappa, som egentligen nog visste varför jag var tyst. ”Jag vet”, svarade jag kort. Jag ville inte ha en konversation med honom. ”Du kommer nog vara ännu tystare när du ser vårt hus” fortsatte pappa, och när han sa det insåg jag att vårat hus inte kommer se ut som jag har fantiserat om. Pappa har nämligen en väldigt dålig känsla för smak.

Jag hade väl lite rätt i alla fall. Huset var inte alls som jag trodde och förväntat mig att det skulle se ut. Det var vitt och hade mörkblå knutar. Det var inte så stort som jag ville att det skulle vara, men det såg i alla fall inte ut som en plåtlåda, som de flesta andra husen jag sett när vi körde hit. Utanför huset stod det två små träd och en liten brevlåda. I mitten på området som vi bodde i, stod det en pool. Där badade en familj med två små tjejer. Jag sa till mig själv att jag nog aldrig kommer att bada där.

Vid matbordet senare på kvällen var jag jättetrött, och höll på att somna. Trots att mamma nog också var det fick hon för sig att vi skulle öva på vår engelska. Jag insåg att jag kommer vara ännu tystare nu.

En vecka senare var det dags för mig att gå min första dag i skolan här i Atlanta. Jag övervägde att rymma hemifrån när jag låg i sängen på morgonen, men jag hann inte bestämma mig innan mamma kom in i rummet. Jag tog på mig det vanliga. Jeans, och en långärmad kabelstickad vit tröja, eftersom att det såklart skulle regna idag. Jag satte upp mitt mörkbruna hår i två utbakade flätor och sminkade mig, kollade mig i spegeln och insåg att jag se väldigt svensk ut.

Mamma skjutsade mig till skolan i Bettan och intalade mig att jag skulle ha en bra dag. Jag tror att hon såg på mig att jag inte var så säker på det. ”Det här kommer att gå hur bra som helst!” sa mamma med en överglad ton. ”Har du tänkt på att jag nästan har underkänt i engelska?” sa jag till mamma med en inte lika glad ton. Jag fick inget svar, mamma valde att byta samtalsämne. När vi började närma oss skolan sa hon efter en lång tystnad ”Försök i alla fall, för pappas skull” jag klev ut ur bilen utan att svara, men jag insåg att jag måste försöka. Lite, i alla fall.

Skolan var stor, röd och utanför kryllade det med elever, som pratade ett främmande språk. Det första jag la märke till var att killarna var indelade i två grupper, de töntiga och de sportiga. Jag insåg även att det var de sportiga som fick alla tjejer, precis som i filmerna jag sett så många gånger. Jag gick in i skolan och följde skyltarna till rektorns kontor. Jag knackade på hennes dörr och hörde mig själv prata på en rostig engelska ” Hej, jag är ny här och jag antog att jag skulle komma in till dig.” ”Åh, hej! Esther var det väl? Från Sverige?” hon fortsatte och berättade för mig vart jag skulle. Jag tackade och gick in till min första lektion som var passande nog engelska.

Vid lunchen satte jag mig själv vid ett bord, så jag slapp välja vilka jag skulle sitta med, så att dem som ville kunde komma och sätta sig med mig. Skolans kafeteria var stor, men trots det tog platserna snabbt slut. Till slut kom en tjej och en kille fram till mitt bord och kollade på mig. ”Får vi sitta här?” frågade den långa killen som hade på sig en jacka med skolans maskot på. Jag visade med handen att det var okej. De började prata om någon match som skulle äga rum under veckan. Jag kunde inte låta bli att fråga dem vad det var för match. ”Det är Justin och hans basketlag som ska spela en match mot skolans rivaler från andra sidan staden” hon, en tjej som var medellång, hade brunt hår, precis som jag och hade på sig ett par slitna jeans och en långärmad tröja fortsatte nyfiket ”hur visste du inte det? Alla på skolan ska se den.” ”jag är nyinflyttad från Sverige, och tänkte väl att det var dags att jag började lära mig saker om skolan, “svarade jag. De såg chockade ut. ”Jaha ojdå, förlåt att jag inte presenterat mig. Jag heter Audrey, och det här är min bästa kompis Justin.” Han log mot mig. ”du får gärna kolla på matchen om du vill med mig.” sa Audrey glatt. Jag svarade lika glatt att jag gärna följde med.

Mamma sa att Orlando är fint. Det tycker inte jag. Jag kanske hade varit lika glad som mamma om jag inte alls hade kunnat skaffa mig ett liv i Atlanta, men nu är det så att jag faktiskt gjort det. Mamma och pappa är inte den enda tryggheten längre. Min trygghet är att vara med Audrey och Justin. Mina allra bästa kompisar, som fick mig att glömma mitt förra liv i Sverige, och inse att de kompisar jag hade där inte var mina kompisar. Jag vill aldrig flytta tillbaka till Sverige, för jag får snart körkort här!