periodiska systemet

Periodiska systemet

Det periodiska systemet är en ”tabell” över alla grundämnen som finns. Grundämnena är ordnade efter hur många protoner i atomkärnan innehåller och efter vilken massa atomerna har.

Det periodiska systemet byggdes upp av ryssen Dimitrij Ivanovitj Mendelejev. Han ordnade tabellen på ett sådant sätt att ämnen med liknande egenskaper hamnade under varandra. När man kollar på systemet kan man snabbt få en överblick över antalet protoner, elektroner, atommassa och kemiska egenskaper grundämnena har. Systemet byggs på än idag, och består i dagsläget av 118 kända grundämnen.

De lodräta raderna (kolumnerna) i periodiska systemet kallas för grupper och de vågräta kallas för perioder. Det finns 18 grupper och sju perioder. Ämnena i en grupp har oftast liknande egenskaper, vilket beror på att de har samma antal valenselektroner (elektroner i det yttersta elektronskalet). Den första gruppen är alkalimetaller och innehåller dessa ämnen:

·      Väte (H)

·      Litium (Li)

·      Natrium (Na)

·      Kalium (K)

·      Rubidium (Rb)

·      Cesium (Cs)

·      Francium (Fr)

Dessa metaller reagerar väldigt lätt med andra ämnen. Det beror på att deras yttersta atomslag bara innehåller en elektron. Ämnena har även en hög elektisk ledningsförmåga.

Desto tyngre ett ämne är desto mer nedåt mot höger ligger ämnet i systemet. I varje period har ämnet till höger en proton mer i sin atomkärna. Eftersom att atomerna är neutrala, det vill säga elektiskt oladdade är antalet protoner och elektroner desamma i varje grundämne, Därför är även antalet elektroner en mer i ämnet till höger i varje period.

En del grupper tilldelas inte något speciellt namn utan kallas då bara t.ex. grupp 5. Dessa grupper har inte lika mycket likheter, tillexempel grupp 4 och 5 kallas bara efter deras gruppnummer och inte ett speciellt namn.

Det periodiska systemet börjar med väte (H), som har en proton och en elektron, vilket ger den nummer ett. Det sista grundämnet i det periodiska systemet är unuunoktium (Uuo), som är nummer 118 i det periodiska systemet. Den består av 118 elektroner och 118 protoner som cirkulerar i olika lager runt i atomen.

Svar på frågor kemi

Svar på frågor kemi

10. Vilket kemiskt tecken har

aa)    Syre O

bb)   Koppar Cu

cc)    Fluor F

dd)   Järn Fe

ee)    Väte H

ff)   Kol C

11. Hur skriver man den kemiska formeln för

aa)    Diväteoxid H₂O

bb)   Koldioxid CO₂

cc)    Syre (syrgas) O

13. Vilka och hur många atomer ingår i följande molekyler?

aa)    N₂ Består av 2 kväveatomer.

bb)   CO Består av en kolatom och en syreatom. Kolmonoxid

cc)    H₂CO₃ Består av 2 väteatomer, en kolatom och tre syreatomer. Kolsyra

Förbränning av järnull

Förbränning av järnull

 Elvira 8B

Syfte: Jag ska undersöka vad som händer när jag tänder eld på järnull.

Material:

·      Balansvåg

·      Järnull

·      Tändstickor

·      Metallbricka

Metod:

1.     Bygg en balansvåg som på bilden.

2.     Häng järnull på båda sidor av balansvågen. Viktigt att vågen väger jämt.

3.     Järnullen ska vara luftig/fluffig, och inte vara så kompakt.

4.     Tänd eld på den ena järnullsbollen.

5.     Se vad som händer. Vi släckte lamporna för att se bättre.

Hypotes:

Jag tror att järnullsbollen som vi tände eld på blir tyngre när elden reagerar med syre. Jag tror att ullen endast kommer glöda, och att järnullen blivit svart istället för grå.

Resultat:

Säkerhet: Man kan lätt skära sig på järnullen, så man måste därför vara försiktig, och exempelvis ha handskar. Vi använde oss av en metall bricka under vågen, så att det inte skulle skvätta eldgnistor på bordet.

När vi eldade stålullen slog elden små gnistor, som spred sig över stålullen. Stålullen blev mörkare, och små klumpar bildades på stålullen. Vågen visade att den eldade stålullen blev tyngre.

den första bilden visar stålullen efter att den eldats, och den andra bilden visar hur vågen ser ut efter att stålullen eldats.

Slutsats:

Svar på syftet:

Järnullens järnatomer reagerade med luftens syreatomer, på grund av värmen. Då bildades järnoxid. Järnoxidet i sin tur gjorde att järnullen blev tyngre.

Fe +  à

            (Värme)

Järn (Fe) i fast form har reagerat med luftens syremolekyler () , på grund av värmen, och då bildades järnoxid.

 Jag tycker att min hypotes stämde relativt bra med resultatet. Jag trodde att järnullen skulle ändra till en mörkare färg, och att järnullen skulle bli tyngre.

Från början hängde bara järn på vågen. Järn är i fast form. Syre är i gasform. När man tillförde värme omvandlades syret till fast form. Då bildades järnoxid. Järnoxidet var alltså det ämne som gjorde att järnullen blev tyngre. Så järn var alltid i fast form, men syret reagerade med värmen, och gick från gasform till fast form.

Erfarenheter från vardagen:

Järnoxid är ett samlingsnamn för en grupp föreningar mellan järn och syre, som tillexempel rost. Rost bildas när järn korroderar, i närheten av vatten och syre. Tillexempel så har min rakhyvel som jag har i duschen börjat rosta, på grund av att den ofta utsätts för både vatten och syre. För att förhindra att saker ska rosta kan man förebygga rostandet genom att använda sig av olika metoder, som tillexempel galvanisering. Då beläggs järn eller stål med en annan metall, Zink genom elektrolys, för att förhindra att järnet eller stålen rostar.

Ett föremål rostar inte i torra miljöer.

Förbättringar:

Nästa gång tycker jag att Susanne kan bära handskar, för att minska risken att riva sig på järnullen. Det är även bra att bära handskar på grund av att det kan flyga små ”eldgnistor” från järnullen.

Jag tror att vi hade fått ett bättre resultat om vi hade använt oss av en mer stabil och säker våg.

Forska vidare

Jag skulle vilja veta hur järnullen reagerar om man använder mer av järnullen, och håller den mer kompakt. Jag tror inte att det skulle vara lika enkelt att elda järnullen, då det såg ut att vara ganska svårt för Susanne att få elden att sprida sig över hela järnullen.

Det skulle även vara intressant att undersöka hur järnullen reagerar om man istället för eld använder gas eller vatten tillexempel.